Angelica Wåhlin -

28 januari 2019

Att vara radiostyrd

Går på tunnelbanan. Jag har lyckligtvis lyxen att ha tid på mig väl i Stockholm, jag kan låta ett par överfulla tunnelbanetåg åka förbi innan jag måste gå på. Jag gör det varje morgon, men det slutar ändå med att jag tvingas gå på innan rusningstiden är över och självklart är det tåget också lika fullt. Trängs ihop mellan en man med lite extra kilon och en kvinna med ryggsäck. Får mannens armhåla i ansiktet när tåget tar fart med ett ryck. Ryggsäcken smäller till mig i ryggen med en duns. Tänker att det är ändå tur att det är så pass kallt ute att folk inte går med svettiga armhålor framme. Tänker att det är märkligt att vi annars gärna står minst en meter ifrån varandra, men på tunnelbanan är vi alla okej med att stå inpackade mot varandra som sillar.

Går av på Östermalmstorg. En man står mitt i dörröppningen utan att flytta på sig, så vi som ska av får putta och trängas ännu mer för att ta oss ut på perrongen. Jag väjer mellan människorna, klampar på i något slags powerwalk-tempo trots att jag inte har bråttom. Blir irriterad för att personen framför mig står på fel sida i rulltrappan trots att jag inte är stressad och behöver gå förbi. "Som en riktig Stockholmare", sa Jonathan och log brett när jag berättade om en liknande grej häromdagen. Allt går så fort här, människor liksom rusar fram och många av dom har inte ens bråttom. Det är bara tempot dom har, alltid.

Kommer ut från tunnelbanan. Tänder min cigg och börjar gå mot jobbet. Det är knappt en minut dit, jag har tjugo minuter på mig innan jag börjar, men ändå faller jag in i Stockholmarnas takt och rör mig fort. Har liksom anpassat mig efter resten. Vi är några stycken som ska åt samma håll. Alla går med blicken tomt riktat framåt. Lägger märke till att människorna runtom mig verkar veta exakt var dom ska, hur dom ska gå för att inte halka och vilka gatustenar som man ska undvika att gå på. Nästan radiostyrda. Jag har inte lärt mig det än, slinter på en hal fläck och känner hur klackarna är påväg att svika mig med hotet om att låta mig landa rakt på backen. Jag slänger ut armarna för att hålla balansen, lyckas. En herre går förbi mig utan att tillsynes notera min lilla isdans. Han fortsätter stirra rakt framåt. Märkte han det alls var han nog mest irriterad över att jag saktade ner.

Framför mig svänger det ut en tjej. Hon fångar mitt intresse för även om hon precis som oss andra verkar gå mest per automatik har hon blicken någon annanstans. Hon tittar ner i en bok medan hon går, undviker isen och gatustenarna som man inte ska gå på. Hon ler när hon vänder blad. Jag undrar vad hon läser, minns mig själv för några år sen; när jag hade med mig en bok var jag än gick och gärna gick med näsan i den när jag var påväg någonstans, på en väg som jag kände utan och innan. Jag svänger till höger mot mitt kontor och tjejen fortsätter rakt fram. Plötsligt är jag återigen omgiven av radiostyrda människor som mekaniskt tar sig dit dom ska. Jag inser att jag är likadan. Stannar framför vår entré. Gräver efter nyckeln i väskan. Nickar mot kvinnan som gått förbi mig nästan varje morgon vid samma tid. Hon nickar tillbaka. Vi hälsar inte mer än så; inga leenden, inga "godmorgon". En nick varje gång - varken mer eller mindre.

Jag får upp nyckeln och badgen man blippar i entrén. Kliver in, går upp för trapporna, öppnar dörren till kontoret och hälsar på kollegorna. Här är vi allt annat än radiostyrda - vi är lite överallt och ingenstans och vet aldrig riktigt vad vi kommer att göra under dagen.

Tänker att det kanske är lite sorgligt att vi människor har en tendens att gå in i rutiner så mycket att vi nästan blir mekaniska. Tänker att det ändå är ganska skönt att veta exakt var man ska, när och vad man ska göra. Tänker också att jag aldrig vill hamna för mycket i det där.

Kommentarer

Netti Starby

Herregud vad jag känner igen mig från när jag var stockholmare. Det vill jag inte bli igen! :-D Kramis

Svar: Hehe, ja, dom är snabba :D Kram

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 14:58:44
URL: http://starbys.se

Elin

Så bra inlägg, viktiga tankar!! Hoppas du får en superfin vecka <3 KRAM

Svar: Men tack fina du! Hoppas att du haft en fantastisk vecka och får en fin helg <3 KRAMAR

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 15:30:08
URL: http://elinelmersson.se

Anita

Segt med rusningar.... Därav tar jag alltid bilen så slipper jag allt med alla människor.... :D

Svar: Hehe, smart :D

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 15:52:40
URL: http://siliiins.blogg.se/

Julia Svensson

Åh så bra skrivit!!

Svar: Tack snälla!

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 16:29:39
URL: http://juliasvenssons.se

Maolion

Usch, jag är så kluven till det där! När allt bara "flyter på" och är som vanligt, dagarna ser relativt likadana ut och allt är på sin plats kan jag både ÄLSKA det och HATA det. Rutiner är så himla skönt tycker jag och man har liksom koll på läget. Sen plötsligt kan jag känna att det är fruktansvärt. Som nu bokade jag 5 veckor i Grekland som volontär och även fast det är spännande och kul med något HELT nytt, kliva ut min comfort zone så är det så sjukt ångestfyllt på samma gång. Nu när jag är här känner jag då och då hur mycket jag längtar hem till vardagen!

Svar: Tycker verkligen att du har helt rätt!

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 16:51:03
URL: http://maolions.blogg.se/

Yasmine

Samma sekund som bussen stannar vid Danderyd så går jag in i min Stockholmsbubbla, vilket innebär att jag blir precis så där som du beskriver. Det är sjukt att det alltid är så! Någon gång ska jag åka in och vara en riktigt jobbig turist haha!

Svar: Haha, känns ändå lite skönt att jag inte är den enda som går in i den där bubblan! Försöker tänka på att inte springa när jag faktiskt inte har bråttom, men hamnar där ändå haha ...

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 17:42:48
URL: http://www.yasmissy.blogg.se

Emma Engström

Vilken himla gripande text! <3

Svar: Tack kära du! <3

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 19:27:17
URL: http://nouw.com/emmaengstrom

Carolina

Intressant att läsa, då jag är en Stockholmare. Jag kan hålla med dig om det att jag ser detsamma hos många Stockholmare. Men jag är absolut inte en av dem och undrar ständigt hur jag kunde bli så annorlunda, fast åt något positivt :'D

Svar: Vad härligt :D

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 19:31:22
URL: http://knaset.com

Louise

Men gud haha såna här saker är anledningen till att jag inte är i stockholm speciellt ofta!^^ <3

Svar: Stockholm är fint, men fasiken så det springs överallt! <3

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 20:17:37
URL: http://louiseelinore.com

Carro

Ja tänk att vi funkar så, hoppas du lyckas ändra på ditt mönster. Och ja, han jobbar i Norge varje vecka, men är oftast bara där 3 dagar och hemma och ledig med oss resten av veckan 😍

Svar: Det ska nog gå, så länge man är medveten om det :)
Vad skönt att han ändå kan vara hemma så pass mycket <3

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 20:32:15
URL: http://nouw.com/carroat

Johanna Utterberg

Så bra text och så intressant, det är galet hur folk kan bli så mekaniska egentligen. Är så rädd för att hamna där, eller typ att fastna i ekorrhjulet, det är mitt värsta!

Svar: Då delar vi samma rädsla!

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 20:34:57
URL: http://johannautterberg.se

Jasmine

Vad fint skrivet om något så vardagligt som vägen till arbetsplatsen. Tack för att du delar med dig!
Kram

Svar: Tack så jättemycket! Kram

Angelica Wåhlin

2019-01-28 @ 21:44:05
URL: http://rosanatt.blogg.se

Matilda Berlin

Men WOW! Verkligen så fantastiskt vackert skrivet!! Känner igen mig så otroligt mycket i det du säger! KRAM finaste <3

Svar: Men tack finaste! KRAM <3

Angelica Wåhlin

2019-01-29 @ 08:55:25
URL: http://matildaberlin.se

Dixi Wonderland

OMG! Det var som att läsa en bok! Du har ju talang för detta! Nu hoppas jag att det kommer fler inlägg skrivna på detta sättet :D Blev helt förtrollad!

Svar: Men åh, vad glad jag blev nu! Tack <3

Angelica Wåhlin

2019-01-29 @ 09:37:52
URL: http://dixiwonderland.com/

Jessica Högberg

Ha ha, påminner mej om när jag bodde i göteborg i min ungdom. hoppade av tåget i stockholm, rusade med alla andra till pendeln som gick om en timme... stannade upp och undrade verkligen vad som får oss att skynda när vi inte har bråttom. gör sällan det längre men Micke, han är av en annan sort;)

Svar: Haha, jag anpassar mig liksom automatiskt och sen inser jag att varför i hela världen springer jag? ;)

Angelica Wåhlin

2019-01-29 @ 09:47:55
URL: http://lchftrollet.blogg.se/

cecilia

men wow vilken läsning!!Har nog aldrig tänkt att stockholmare är sådär, hehe.. Vet bara att det är kaos och att jag hellre åker till Göteborg hehe:D

Svar: Haha, förstår dig ändå :D

Angelica Wåhlin

2019-01-29 @ 14:43:49
URL: http://nouw.com/ceciliasalomonsson

enna

Riktigt bra inlägg :)

Svar: Tack så mycket :)

Angelica Wåhlin

2019-01-29 @ 20:10:52
URL: http://sayyeastofashion.blogg.se/