Q/A - Lucy

 
Kan du inte skriva lite mer om nya kissen? Blev så nyfiken på hur den anpassade sig efter er när ni tog in den från gatan?
Många av er var nyfikna på vår lilla kissemiss som vi hittade i somras & som jag presenterade för er för ett tag sen. Dagen efter vi hittat henne åkte vi till veterinären & fick där veta att hon var sju-åtta veckor (en kattunge får tidigast flytta vid tolv veckor & ska innan dess inte skiljas från sin mamma). Vi fick också veta att hon har extra tår; sju tår på vardera framtass, sex tår där bak. Redan samma kväll som vi hittade henne sprintade Jonathan ner till vår lilla Ica för att köpa kattungemat, kattmjölk & en extra låda. 
 
Första tiden bodde hon i vårt badrum av karantänskäl, eftersom vi ville avlusa & avmaska henne innan hon introducerades för resten av flocken (även veterinären rådde oss om det). Lucy var en riktig myspropp & spann så fort man tittade på henne. Helst ville hon sova på en hela tiden & klättrade gärna upp längs med benen om man inte gav henne tillräckligt med uppmärksamhet. Hon är fortfarande världens keligaste. 
 
Väl avmaskad & avlusad började vi introducera henne i små doser för Sergio, vår andra katt. Hon älskade honom från första början, han var väldigt skeptisk. Till slut vågade vi iallafall släppa ihop dom ordentligt & dom kom fort överens. Visst, mr tjurgubbe till katt tyckte hon var lite jobbig ibland, men hon lärde sig snabbt när han blev arg på riktigt. Nu går det knappt att separera dom två & hittar Sergio inte lillan går han & ropar efter henne tills hon dyker upp. Även om han inte leker jättemycket sover dom ihop & han håller stenkoll när hon springer runt med hundarna.
 
När Sergio & Lucy blivit kompisar var det dags för hundarna. Alfred som varit otroligt nyfiken hela tiden var alltid väldigt försiktig med henne samt försökte tvätta henne. Han följde gärna efter henne för att studera henne på håll. Nu är dom bästa vänner & leker massor tillsammans. Todde däremot är en annan femma. Lucy tycker att han är sååå fin, hon lägger sig bredvid honom & försöker gosa. Todde är supersnäll, men han har fortfarande en tendens att försöka stoppa henne i munnen, haha. 
 
Generellt har allt gått superbra, med andra ord. Lillan har anpassat sig väldigt bra, vi trodde nästan att det skulle vara svårare. Vi ångrar absolut inte att vi valde att ta med henne hem. Det fanns ju egentligen inget alternativ heller, vad ska man göra liksom? Lämna en så liten ute på gatan? Med tanke på att vi bor på landet så hade hon förmodligen antingen blivit påkörd eller fallit offer för räven.