Vi har bokat en one way ticket till Portsmouth

 
Det blev ingen bloggning igår. Den enkla anledningen är att vårt wi-fi slutade funka och både mitt och Jonathans mobila internet var under all kritik. Så vi sysselsatte oss med att läsa tidningar och lyssna på poddar. Det var över 30 grader varmt igår och vår lägenhet har ungefär noll ventilation så jag trodde på fullaste allvar (nästan iallafall) att jag skulle smälta bort. Eftersom att ingen av oss kände oss särskilt sugna på en stor middag slängde jag ihop den här matiga kycklingsalladen på kyckling (näheee?), fetaost, körsbärstomat, spenatblad och paprika tillsammans med en krämig caesardressing. 
 
Annars då? Det har faktiskt hunnit hända en del sedan jag senast skrev. Lunchen med pappa blev flyttad till idag så vi möttes upp på Gränbystaden här i Uppsala för att äta på Bastard Burgers och sedan hjälpte han mig att storhandla och köra hem allt. Pappa är - precis som mamma - en av mina största stöttepelare. 
 
 
Förutom lunchen med pappa skickade jag idag in min ansökan till Skatteverket om att registrera enskild firma. Nu väntar jag bara på godkännande från deras sida, allt annat är i stort sett klart för take off så att säga. Som jag sagt tidigare är jag både nervös och förväntansfull. Jag önskar verkligen att jag kunde lägga 100% av min vakna tid på företaget, men som det nu är är jag inte rik så nästa projekt är att hitta ett jobb jag kan kombinera med det. 
 
Nu kan jag dessutom äntligen berätta saken jag hemlighållit för er sen några månader tillbaka! Jag och Jonathan bokar en enkelbiljett till England och planerar att stanna där i åtminstone cirkus fem år framöver! Jonathan har nämligen blivit antagen till en psykologikandidat vid University of Portsmouth. Så spännande. Jonathan åker faktiskt redan i september, men eftersom att jag har ett företag att kicka igång innan jag kan lämna landet och vi måste få iordning pass åt djuren samt rensa ur vårt hem här åker inte jag förrän i årsskiftet. Egentligen hade vi inte tänkt kolla på möjligheter för flytt förrän nästa år men som det nu var skickade handläggaren som Jonathan fick hjälp av in ansökan till i år istället och eftersom han blev antagen såg vi ingen anledning till att vänta. Det känns otroligt spännande (men också lite läskigt). Jag ska ju inte plugga, så hur i hela friden får man då vänner som vuxen? Återigen; send help.