Låt oss tala om rutinmässiga ekorrhjul

// ps. verkar inte kunna svara på vissa kommentarer? //
 
Okej, det var alltså nästan en vecka sen jag bloggade sist. Ni kan alla mina ursäkter vid det här laget så känns onödigt att dra hela grejen för femtioelfte gången det här året. Det har varit en del övertidsjobb, tåg som inte gått osv osv, ja - ni fattar. Min vardag har varit ännu mer ostrukterad än vanligt, helt enkelt.
 
När ni läser det här är jag på jobbet och längtar efter helg. Förstår inte riktigt vad som hänt, men min höjdpunkt på veckan är numera helg vilket känns lite oroande? Visst att man kan tycka att helg är nice och skönt, men att börja längtan redan på måndag känns lite väl tradigt. Tror att jag behöver hitta saker jag gillar att göra även på vardagen så att jag inte hamnar i det här klassiska "äta-sova-jobba-äta-sova-jobba"-ekorrhjulet. Det är ärligt talat en av mina största rädslor; att känna att jag fastnat i ett vardagligt ekorrhjul är bland det värsta jag vet. Rutiner är dock härligt, jag gillar att ha lite struktur. Att jobba vardagar 8-17 har varit en omställning efter så många år inom vården med alla möjliga arbetstider på dygnets alla timmar, men nu när jag väl vant mig trivs jag. Men det är när jag bara blir grå och radiostyrd och inte orkar ta mig utanför rutinerna .. Det är det jag menar liksom. Det är läskigt. 
 
Vissa trivs ju med det dock, och det är såklart helt okej. Alla människor som går på rutin och gillar det blir inte heller grå och radiostyrda. Ett antal människor gör det galant utan att känna sig instängda i sin vardag eller som om dom går på autopilot. Ville bara förtydliga det så ingen sitter och läser och bah "men jag gillar ju rutin och vill helst ha samma hela tiden, men jag är ju inte tråkig!!", för det är inte alls så jag menar och det är inte för att trampa någon på tårna. Det är helt enkelt bara så att jag har en tendens att gå in i min bubbla och känna mig grå och tråkig om jag går alldeles för mycket på rutin. För mig är det liksom svårt att hitta balansen i det där; rutin vs. spontant och hej och hå.

Att vara radiostyrd

 
Går på tunnelbanan. Jag har lyckligtvis lyxen att ha tid på mig väl i Stockholm, jag kan låta ett par överfulla tunnelbanetåg åka förbi innan jag måste gå på. Jag gör det varje morgon, men det slutar ändå med att jag tvingas gå på innan rusningstiden är över och självklart är det tåget också lika fullt. Trängs ihop mellan en man med lite extra kilon och en kvinna med ryggsäck. Får mannens armhåla i ansiktet när tåget tar fart med ett ryck. Ryggsäcken smäller till mig i ryggen med en duns. Tänker att det är ändå tur att det är så pass kallt ute att folk inte går med svettiga armhålor framme. Tänker att det är märkligt att vi annars gärna står minst en meter ifrån varandra, men på tunnelbanan är vi alla okej med att stå inpackade mot varandra som sillar.
 
Går av på Östermalmstorg. En man står mitt i dörröppningen utan att flytta på sig, så vi som ska av får putta och trängas ännu mer för att ta oss ut på perrongen. Jag väjer mellan människorna, klampar på i något slags powerwalk-tempo trots att jag inte har bråttom. Blir irriterad för att personen framför mig står på fel sida i rulltrappan trots att jag inte är stressad och behöver gå förbi. "Som en riktig Stockholmare", sa Jonathan och log brett när jag berättade om en liknande grej häromdagen. Allt går så fort här, människor liksom rusar fram och många av dom har inte ens bråttom. Det är bara tempot dom har, alltid. 
 
Kommer ut från tunnelbanan. Tänder min cigg och börjar gå mot jobbet. Det är knappt en minut dit, jag har tjugo minuter på mig innan jag börjar, men ändå faller jag in i Stockholmarnas takt och rör mig fort. Har liksom anpassat mig efter resten. Vi är några stycken som ska åt samma håll. Alla går med blicken tomt riktat framåt. Lägger märke till att människorna runtom mig verkar veta exakt var dom ska, hur dom ska gå för att inte halka och vilka gatustenar som man ska undvika att gå på. Nästan radiostyrda. Jag har inte lärt mig det än, slinter på en hal fläck och känner hur klackarna är påväg att svika mig med hotet om att låta mig landa rakt på backen. Jag slänger ut armarna för att hålla balansen, lyckas. En herre går förbi mig utan att tillsynes notera min lilla isdans. Han fortsätter stirra rakt framåt. Märkte han det alls var han nog mest irriterad över att jag saktade ner.
 
Framför mig svänger det ut en tjej. Hon fångar mitt intresse för även om hon precis som oss andra verkar gå mest per automatik har hon blicken någon annanstans. Hon tittar ner i en bok medan hon går, undviker isen och gatustenarna som man inte ska gå på. Hon ler när hon vänder blad. Jag undrar vad hon läser, minns mig själv för några år sen; när jag hade med mig en bok var jag än gick och gärna gick med näsan i den när jag var påväg någonstans, på en väg som jag kände utan och innan. Jag svänger till höger mot mitt kontor och tjejen fortsätter rakt fram. Plötsligt är jag återigen omgiven av radiostyrda människor som mekaniskt tar sig dit dom ska. Jag inser att jag är likadan. Stannar framför vår entré. Gräver efter nyckeln i väskan. Nickar mot kvinnan som gått förbi mig nästan varje morgon vid samma tid. Hon nickar tillbaka. Vi hälsar inte mer än så; inga leenden, inga "godmorgon". En nick varje gång - varken mer eller mindre.
 
Jag får upp nyckeln och badgen man blippar i entrén. Kliver in, går upp för trapporna, öppnar dörren till kontoret och hälsar på kollegorna. Här är vi allt annat än radiostyrda - vi är lite överallt och ingenstans och vet aldrig riktigt vad vi kommer att göra under dagen.
 
Tänker att det kanske är lite sorgligt att vi människor har en tendens att gå in i rutiner så mycket att vi nästan blir mekaniska. Tänker att det ändå är ganska skönt att veta exakt var man ska, när och vad man ska göra. Tänker också att jag aldrig vill hamna för mycket i det där.

5 saker jag vill göra innan 2019 är slut

// throwback till Rom & varmare tider //
 
Bli bättre på att spara.
Det här fanns ju med för 2018 också, men det gick ju som det gick. Var jätteduktig fram till Rom & efter det not so much. I år vill jag verkligen hålla i sparandet kontinuerligt, för visst är det aldrig fel med ett bra sparkonto & lite buffert?
 
Ta tag i mitt eget entreprenörskap.
Har nämnt det här lite försiktigt på sistone, men inte sagt så mycket om det. Jag kommer inte göra det än heller (känner mig som värsta clickbait-bloggaren här, sorry), men i år ska jag ta tag i att börja starta upp det.
 
Bli bättre på att prioritera & planera min tid.
Jag är en fruktansvärt ospontan människa på typ alla plan, men har ofta svårt att hitta balans mellan nytta & nöje. Måste bli bättre på det för min egen skull.
 
Ta mig ut på någon typ av resa.
I år skriver jag inte att jag vill upptäcka ett land jag aldrig varit i, för vi har pratat om att kanske åka till Rom eller ett annat ställe i Italien i år igen. Men jag vill gärna ut & resa - oavsett om det är ett nytt land eller något jag redan varit i. 
 
Läsa ut en bok.
Okej, det här låter kanske som världens enklaste sak, men alltså nä. Jag har ju precis återupptäckt min läslust igen men har också upptäckt att det är allt svårare att ta sig igenom en bok trots att den är intressant. Främst för att det känns som om jag alltid har femtioelva andra distraktionsmoment runtomkring hela tiden. Så i år ska jag läsa ut minst en bok.