(null)

Idag blev jag hemma från plugget då jag vaknade med spränghuvudvärk och jordens magknip. Tråkigt att inleda kursen genom att missa första seminariet, men jag kände att jag behövde lyssna på kroppen för en gångs skull. På sistone har jag varit ännu tröttare än vanligt och till och från har sömnproblemen hälsat på igen - efter att ha klappat in i den berömda väggen som tjugoåring har jag nu blivit lite försiktigare även om jag ibland har svårt att acceptera att kropp och knopp inte alltid klarar lika mycket som jag egentligen vill.

Så, det blev istället en lugn dag tillsammans med Todde och Sergio. Det är egentligen inte ett så givande sällskap, eftersom båda lägger stor del av sin dag på att snarka, men det är ju bra mysigt ändå. Eftersom jag inte gick på seminariet försökte jag istället lägga lite tid på att plugga. Hur det gick går kanske att diskutera, men då har jag iallafall försökt. Framåt eftermiddagen när åtminstone magen slutat göra så förbannat ont mötte jag Jonathan i stan, hämtade upp ett paket med lite produkter jag velat testa och sen vidare till föräldrahemmet för att äta lite middag och umgås med pappa. Nu landar vi snart hemma och jag ska komma i säng tidigt med förhoppningen om att huvudvärken släppt så pass att jag kan tillgodogöra mig morgondagens föreläsning.  
// fina killen på promenad //
 
Idag har både jag & Todde fått paket. Toddes var egentligen inte mycket roligare än en påse med mat (men han blev överlycklig ändå), men min var desto roligare! Nämligen en tavla från Room99 som jag vann i en av underbara Matildas jultävlingar! Den ska jag visa er imorgon, dock.
 
Idag har jag & Todde varit hemma själva lite då Jonathan skulle iväg några timmar, så vi har lagt tiden på att öva massa kontakt. Som någon av er kommenterade har hundar en tendens att söka sig lite mer till en av sina människor & det är jag medveten om. Jag är helt okej med att han är lite mer dragen till Jonathan, men jag vill ändå att vi ska kunna ha en bra kontakt. Det ska vara okej att gå ifrån Jonathan, att lyssna på mig trots att husse går bredvid & det ska funka att ignorera husse om det är matte man för tillfället tränar mer. Så med andra ord, vi övade på att få ordentlig kontakt & utföra enklare kommandon. När jag & Todde tränar vill jag att vi båda ska lägga uppmärksamheten på varandra. Rent teoretiskt sett ska en arbetande dobermann kunna fortsätta titta på sin förare samt vänta på nästa kommando trots att det låter omkring, går förbi andra hundar eller vad det nu kan vara. Det kommer absolut ta sin lilla tid & det är helt okej, men målet är att vi till slut ska kunna hamna där - jag & vovve. Att vi ska kunna samarbeta & ha ett fint sampspel.
 
Idag har han svarat otroligt bra på övningarna, vilket såklart känns bra. Vill ni veta mer hur vi tränar & jobbar på att få till det där bandet eller är det ointressant?
 
Tänkte att vi kör en liten statusuppdatering angående vår vovve. Tycker ni inte om hundinläggen eller tycker det blir för mycket, så får ni säga till så minskar jag det, men i & med att inläggen om Todde just nu är bland dom mest lästa samt kommenterade antar jag att det finns ett visst intresse?
 
Vår nya familjemedlem har anpassat sig bra här hemma. Han & katten har mer eller mindre accepterat varandra helt, även om vi fortfarande måste hålla lite koll då främst Todde sååå gärna vill leka & är lite för framfusig ibland. Todde & Jonathan har fått otroligt bra kontakt - jag & Todde däremot har lite att jobba på fortfarande dock. Det är inte så att vi på något vis ogillar varandra eller att han inte vill vara med mig. Vi myser, leker & umgås, men vi har bara inte riktigt kommit så långt att vi har en kärleksrelation. Förstår ni vad jag menar? Vi jobbar väldigt mycket på det allihopa här hemma. Anledningen är förmodligen främst för att Todde alltid har haft män som ägare eller åtminstone flockledare. I förra familjen fanns det en kvinna, men hon kom efter Todde & var ingen hundmänniska, så vovve blev helt enkelt mest hanterad & fick mest uppmärksamhet av mannen. 
 
Det blir dock bättre & bättre & när Jonathan inte är hemma har vi i stort sett helt klockren kontakt, för då kan han ju inte välja människa. Men vi jobbar på & försöker göra allting utifrån den rasen vi faktiskt skaffat oss; en så kallad arbetande hund av vakthundstyp med mycket förarvekhet.